:: View topic

Monica

Hej alla!

Jag är alldeles sprillans ny på detta forum. Jag förstår att frågan i rubriken har ungefär lika många svar som salukiägare, men jag skulle vilja få mig en lite tydligare bild av hur salukis egentligen är till sättet i olika situationer. Ända sedan jag var liten har jag varit intresserad av denna vackra hundras men har tyvärr aldrig känt någon som har en.

Ni får jättegärna dela med er av era personliga tankar och erfarenheter av hur denna vackra ras är att ha och göra med!

Neah · Med häst & hundkrafter

Hej Monica!
Välkommen till forumet! Tyvärr är vi inte så många aktiva medlemmar här, men jag hoppas du får en del svar.
Annars kan du bli medlem i forumet vinthund.net

Vart bor du? Salukiägare och uppfödare är spridda över hela landet, vi här på forumet kan säkert hjälpa till att förmedla kontakt. Det blir ju så mycket lättare att få en bild av rasen om man får träffa hundar i dess hem miljö... För det är ju som du skriver - det finns lika många svar på din fråga som det finns Salukiägare.

Jag är uppväxt med Saluki, då mina grannar är uppfödare och jag började vara hos dem med hundarna när jag var 6. Och jag tror det är stor skillnad på en hund som lever i flock hos en uppfödare och ”familjehundar”. Det beror ju också givetvis på hur ägaren aktiverar sina hundar osv. Redan som liten hos uppfödaren upplevde jag stora individuella skillnader mellan hundarna. Många har sina små egenheter. Och det kan jag bekräfta när jag tittar på de två tikar som jag haft/har.

Min nuvarande tik Shantie har precis fyllt 4. Hon är en fantastisk hund. Tror hon är min " once in a lifetime dog"... När hon var liten gick jag en hundutbildning i Umeå, så hon fick vara med i klassrummet från det hon var 12 veckor gammal. Det har säkert bidragit till att hon är så trygg som hon är. Hon har alltid haft nära till lek, både jaktlekar och kamplek. Såklart älskar hon att springa. I höstas gick jag och Shantie vår första kurs. (eftersom hon var med i skolan och fick så mycket social + lydnadsträning där så gick vi aldrig någon valpkurs) Och jag var så stolt över henne, hon är otroligt följsam och arbetsvillig! Kontaktövningar, tyst följsamhet, rallylydnad, problemlösning, sökövningar, hon gjorde allt med stor glädje och det var så kul att se!

Min första egna Saluki, Tindrah kom till oss 2003. Hon var väl som folk "tror" att en Saluki ska vara. En väldigt "typisk" Salukidam. Svårt att tänka tillbaka och komma ihåg exakt hur det var... Hon var en dam, en prinsessa. Men i skolan på hundutbildningen så fick vi pröva på olika hundsporter och det var som att hon blommade ut det året. Hon klarade spår, sök, assistanshundsuppgifter m.m. Men hon var inte mycket för att leka med mig. Hon hade några få hundkompisar, framförallt en Irlänsk Varghund som hon älskade att springa med.

Shantie har alltid varit med ”galen” Smile

sprallig, lekfull, öppen. Älskar att bada. Men samtidigt mycket Saluki, reserverad i den betydelsen att hon inte ”bryr sig om” alla människor hon möter. Ser inte riktigt nöjet i att hälsa på okända, bli klappad av okända osv. Men när hon lär känns nån så blir hon jätteglad när hon träffar dem. Hon är bara så kul att leva med…

Det finns någon myt bland ”äldre” uppfödare, att Salukin är för värdig för att lära sig sitt och gå kurser. Men det är inte sant! Saluki är en hund, hundar mår bra av att jobba och aktiveras. Och lägger man en grund tidigt och hittar rätt motivering så kan man lära en Saluki mycket!

Ställ gärna mer direkta frågor, det är så svårt att bara skriva såhär fritt, blir lätt babbligt känner jag…

Zandirah

Monica

Hm... frågor... Smile

Jag kan ju börja med att berätta att jag bor i Motala. Enligt vad jag har sett när jag letat så finns det ingen uppfödare närmre än Finspång (6,5 mil med bil som jag inte har någon...). Jag kan ju, som du föreslog Zandirah, berätta om de erfarenheter jag har.

När jag var 9 år skaffade vi i familjen en golden. Han var nog en "typisk" golden. Väldigt lugn och kärleksfull. Jag såg honom mäta sig med andra hundar 2 gånger under hans livstid trots att han var en okastrerad hanhund. När man mötte uppjagande skällande hundar ute så fortsatte han som att inget hänt, sniffade i gräset. Ville den andra hunden däremot hälsa "snällt" var han inte sen att haka på! Han sprang gärna lös i skogen och sniffade runt, badade mer än gärna (pölar som sjöar gick lika bra...) men stressade sällan upp sig. Min mamma brukade säga att det enda han skulle vara bra för om det kom en inbrottstjuv var att de kunde snubbla över honom...

Nu har jag 2 cockrar, båda hanar (en kastrerad och en okastrerad). De är nog som de flesta cockrar jag träffat. Väldigt livliga, jagar lätt upp sig. Nu är de visserligen 2 också, så de stressar ju upp varandra. De vill mer än gärna fram till alla hundar, ofta skällandes. Nu vet jag också att en hel del beror ju på mig som matte, hur mycket jag "tillåter". Hemma ligger de bara och slappar, förutom om en hund skäller utanför eller om det ringer på dörren. Då skälls/moffas det en hel del. Den ena (den kastrerade) är betydligt osäkrare än den andra, stressar lätt upp sig. Skäller om främmande folk blir för närgång eller beter sig konstigt i hans ögon. Sen måste jag säga att de är väldigt arbetsvilliga, jätteduktiga på viltspår och agility där deras livlighet kommer väl till pass! Smile

De är även väldigt mysiga och vill helst sova i sängen, under täcket eller ligga sked.

Min uppfattning när det kommer till skillnaden mellan dessa raser är att min golden var betydligt lugnare än mina cockrar. Han var en mycket "lättare" hund att ha att göra med så tillvida att han inte jagade upp sig så lätt.

Några frågor som jag kan tänka mig att ställa efter att jag har fått fundera lite nu är:

Hur beter de sig runt andra hundar?
Hur är de hemma? Vaktiga? Bryr sig inte om någon går i porten/utanför?
Jag läste någonstans att de sällan blir "koppeldragare". Innebär de att de är lugna under promenader osv?

Nu förstår jag självklart att detta är väldigt olika, men det finns ju oftast vissa beteenden som är mer eller mindre rastypiska.

Ser fram emot intressanta svar, och jag kommer säkert med fler frågor! Smile

Zandirah

Haha, låter som en typisk Golden! Jag är också uppväxt med Golden, har levt med rasen hela mitt liv, vi har haft tre varav en fortfarande är i livet. Jag tyckte väldigt mycket om rasen under min uppväxt och planen var också att skaffa en senare. Men det förändrades helt efter mitt första möte med Saluki som var för 5,5 år sedan.

Om jag jämför de två raserna så tycker jag nackdelen med Golden är att de kräver mycket mer uppmärksamhet i form av gos, klappar osv vilket gör det lättare att ha fler Salukis än Golden. Sen finns det givetvis Salukis som är så men överlag så tycker jag ändå det är en viss skillnad. Salukis vill gärna bestämma själva när de ska gosa och när de är nöjda går dom bara..

En annan fördel med Saluki är att de inte luktar lika mycket "hund" som Golden, tycker inte heller de hårar riktigt lika mycket. Men en fördel med Golden är förstås att de i regel är lättare att ha lösa och även går att ha lösa där man aldrig skulle släppa en Saluki.

Salukis är ofta något reserverade (ej att förväxla med rädda för det ska dom inte vara, men rasen kräver mycket socialträning) mot främlingar men väldigt älskvärda mot sin familj och vill gärna vara med. Våra Salukis är väldigt vaktiga på mammas tomt, där skäller de på alla som går förbi, även ibland inbillade saker. Är misstänksamma om man skulle möta nån skum människa en mörk kväll. De skäller om det ringer på dörren men mina som alltid bott i lägenhet skäller inte om det går någon i trappen. Jag tycker att de är ganska lagom vaktiga, det känns tryggt.

Salukis kommer oftast väldigt bra överens med andra Salukis, våra trivs allra bäst tillsammans allihopa (mamma har två tikar, jag två hanar) och oftast även med andra vinthundar. En del Salukis är lite rasister mot andra raser.

Jag såg att det var 20 mil mellan Motala och Fagersta/Norberg där jag och min mamma bor. Om du vill träffa Salukis så får du gärna komma och besöka oss. Vi väntar valpar v. 51 så vill du träffa sådana också är du såklart välkommen även då.

Om dina Cockrar är lugna hemma passar de säkert ihop med en Saluki, de märks knappt inne. Ute vill de förstås gärna springa om de är lösa. Tycker de är ganska lätta att få att få fint i koppel. För mig är Salukin framförallt en lugn, mjuk och reserverad hund med stor jaktinstinkt. Fråga mer! =)

Bengt · & släthårsraketen

Jag bor mellan Mjölby och Boxholm med 2 släthåriga salukisar. Vi är ett par stycken som brukar träffas vid Rinna sportcenter på helgerna och släppa våra hundar. Där brukar det vara 2 långhåriga tikar med förutom mina två släthåriga killar. Kom gärna dit om du är intresserad eller hör av dig om du vill träffa mina två killar för att få träffa någon saluki. Skicka ett PM här om du vill.